Sällskapet Dundergubbarnas årsberättelse 2012

Styrelsen för Sällskapet Dundergubbarna, nämligen Björn Wibom, ordförande och ledamöterna Åke Myrberg, Lars Holgén, Fredrik Mörtberg, Ulf Ryding, Bosse Friberg, Andreas Victor, Thomas Boström, Per Leijon, Anders Karlberg, John Selander och Calle Roos, får härmed avge följande berättelse över sällskapets 90:e verksamhetsår.

Vi firar snart utgången av sällskapets nittionde verksamhetsår, ett år som präglats av mer framgång än kanske något mindre framgångsrikt år dessförinnan. Man kan fråga sig – hur mår 2012 års Dundergubbe? Tja, gubben är alltjämt mer klarsynt med en klar under västen än utan. Han lever ett stilla liv, utan att uppsöka faran eller äventyret – som däremot oupphörligen uppsöker gubben i sina fåfänga försök att betvinga den som endast dundergumman kan betvinga. Årets Dundergubbe utgörs av lika delar av komikern Tommy Cooper, klubbsugande detektiven Kojak, ordvrängaren och musikmästaren Povel Ramel och idrottseleganten Nils Liedholm, alla för övrigt också födda just 1922. Kanske är det förklaringen till att Dundergubben, som överlevt både världskrig och spritransonering utan att för ett ögonblick tappa fattning eller hållning, fortfarande på ett lika ledigt och klädsamt sätt som förr – sällan med förhöjd puls – glider genom tillvaron i behagligt mak. Dundergubben definierar på så sätt allt det självklart vackra i livet – givetvis till att gummors fägnad.

Att det var just 1922 som sällskapet bildades kanske inte är så konstigt. Redan den 5 januari det året ställde nämligen den legendariske polarfararen Ernest Schackleton, f ö alldeles säkert en dundergubbe i ett senare liv, sin obestridda plats i livets egen äventyrarklubb till sällskapets förfogande, säkert förvissad om att vi Dundergubbar inte skulle kvarlämna några skeppsbrutna systrar eller bröder på en ö utan wifi eller telefonladdare. Många är de Dundergubbar som härefter, säkert präglade av den store äventyraren, gjort stora umbäranden och upplevt nära-döden-upplevelser i sin ständiga kamp att likt ett regn av undersköna blommor, sprida glädje och gamman över våra fagra damer, umbäranden som f ö inte sällan skett under påverkan av stränga och svårartade förkylningar, det enda vapen som något biter på Dundergubben. Den store Hannibal hade idag utan tvivel tagit sina elefanter över Oviksfjällen och inte Alperna – bara för den rena utmaningens skull!

Historien lämnar oss antydningar om legendariska personer som synes ha återfötts som Dundergubbar i senare liv – tänk er Jesus, reinkarnerad som Dag Skårman, vilken likt sin lättklädde föregångare ständigt förmår att betvinga naturkrafterna och ta sig torr över de mörkaste av vatten, Gustav Wasa, reinkarnerad som Anders Karlberg, som utan antydan till förhöjd puls tillryggalägger mil efter mil på skidor som hade klockan stannar, den ofrivillige golfaren Stig Helmer, reinkarnerad som…, ja, jag kan nog fortsätta hur länge som helst. Dundergubben är sin historia!

I år har sällskapet begåvats med tio nya medlemmar som med tiden kan komma att förtjäna sitt medlemskap, nämligen Peter Wallskog, Johan Svelander, Patrik Mikelsson, Håkan Stenlund, Magnus Stenwall, Johan Randklef, Magnus Vestlund, Fredrik Einarsson, Joakim Hennings och Lars Molander.

Årets grensegrare har lyckats med något som ingen annan mäktat med, nämligen att segra just i år. Styrelsens allra Största Hurra skickar vi till Thomas Sundström, sällskapets främste poängplockare under året. Därutöver förtjänar nog följande gubbar och gummor särskida omnämnanden: Sanna Sundström, segrare i längtävlingen för tredje året i följd, Maria Niles och Nils Palm, segrare i den särskilt prestigefyllda Fältsporten, makarna Lotta och Marcus Jonsson, Maria och Niklas Scherrer, Ulf och Marie Ryding och Alexandra och Mattias Schindele som vann varsin klass i slalom, längdåkning, skidskytte och orientering. Titeln Duktig Dundergubbe vederfors i år Sven Christer-Nilsson. En fullständig resultatlista från årets aktiviteter biläggs denna berättelse.

Sammanfattningsvis, tiden har återigen misslyckats att hinna ikapp den evigt gatusmarte Dundergubben, som alltfort med ett solskensleende dansar som en fjäril och sticks som ett bi – särskilt när ingen ser på. Sällskapet påbörjar snart resan in i sitt tionde decennium men kan nog med fog räkna med att också detta kommer att rymma år som endast i glädje låter sig bokföras.

Vid pennan!

 Torbjörn Pettersson, sekreterare

 

Comments are closed.