Årsberättelse 2013

Styrelsen för Sällskapet Dundergubbarna, nämligen Björn Wibom, ordförande och ledamöterna Åke Myrberg, Lars Holgén, Fredrik Mörtberg, Ulf Ryding, Bosse Friberg, Andreas Victor, Thomas Boström, Per Leijon, Anders Karlberg, John Selander, Torbjörn Pettersson och Calle Roos, får härmed avge följande berättelse över sällskapets 91:e verksamhetsår.

Dundergubben är sedan begynnelsen en man, likt kungen, i tiden, med blicken stadigt fästad mot nuet och alla de möjligheter som ligger i detta. Det förvånade därför säkert många att på sistlidna årsmötet diskuterades bland medlemmarna en plan inför sällskapets stundande hundraårsjubileum och hur denna skulle utformas och
efterlevas. Man kan undra om detta är ett paradigmskifte eller om perspektivförskjutningen från nu till sedan är av mer tillfällig karaktär. Under alla förhållanden får hållas för visst att frågan uppehållit de flesta gubbar under året och just därför förtjänar en mer grundlig genomlysning – är Dundergubben mestadels nöjd med sin vardag, vars varje stund kramas ur så gott det går, eller suktar gubben mer, på bekostnad av själva kramandet, efter det litet högre och bättre runt det hörn som framtiden emellanåt må utgöra?

Till att börja med kan följande fastslås: Dundergubben är ingen simpel kopia, färdigställd av Alaska-Håkan eller någon av hans gelikar, i den eller de färger som bäst passar för dagen. Nej, Dundergubben är av naturen ett färgstarkt original, där inga särskilda färger premieras framför andra. Det finns därför sällan eller aldrig något behov av tillkommande kolorering av gubbens tillvaro, som oftast slukas hel och utan tidsödande tuggande. Någon yngre gubbe må förstås invända att färgen på gubbens DG-slips synes indikera en viss färgpreferens men mot det argumentet kan lätt invändas att den slipslöse gubben näppeligen kan sägas bära sin slips just gul.

Gubbens tillvaro i nuet har givit upphov till spontana upptäckter som svårligen gjorts efter nogsamt planerande. Om det inte vore för den jovaliskt, livsbejakande dundergubben, hade t ex sannolikt aldrig upptäckts de märkliga ängar där endast golfhål växa. Man kan nästan se framför sig hur några lustiga gubbar i hatt, med fagra damer under armen och ett antal picnic-korgar till hands, alla fyllda av erforderlig skaffning, m e m snubbla i eller över dessa märkliga hål under en söndagsutflykt på Frösön i början av det förra seklet. Ur denna spontana och oväntade upptäckt, kom här i trakten, i Dundergubbarnas egen regi, sällskapsspelet golf att utvecklas, till fromma inte endast för gubbar och gummor. En mer välplanerad gubbe, som litar mindre på sin intuition och magkänsla, hade säkert sökt efter golfhålen på annan plats och där sannolikt endast funnit sådana slukhål som är betydligt mindre ägnade åt sådana sociala trivialiteter som golfen ändå får sägas utgöra. Nej, detta skall bestämt betraktas som ett m e m ovedersägligt bevis på att Dundergubben hellre, på ett Lill-Babskt vis, lever livet medan det pågår än planerar sig fram till de mörka slukhål som putsandet av tillvarons tidsfönster kan utgöra!

En märklig och svårtolkad sammansmältning mellan Dundergubbens liv i nuet eller i den välplanerade framtiden, är emellertid sällskapets väldiskuterade planer på att inköpa en jubileumswhisky som avses konsumeras i morgon men skapas i går. Endast en riktig Dundergubbe vet hur sådant går till.

Det går dock inte att helt bortse från de flera iakttagelser som under året har gjorts av den planerande, strukturerade Dundergubben. Under året har nämligen vid flera tillfällen givits mer eller mindre tydliga vägbeskrivningar till olika platser och evenemang, vilket tidigare aldrig eller möjligen oftare än så har hänt. Sådana målande beskrivningar kan typiskt sett antas syfta till att underlätta en vinglig färd genom tillvaron; utan säker vägbeskrivning kan man lätt oroa sig för att hamna både litet här och där. För många
andra än just Dundergubben skulle kanske en sådan ordning, ”utan varken mening eller mål”, som poeten så välformulerat skrev, te sig som lätt oordningsam. Dundergubben är emellertid gjord av starkare drivved än så. Oaktat de ibland övertydliga vägbeskrivningar som under året förekommit i sällskapet, kan tas för visst att Dundergubbar på väg mot ett mot, av vilket slag det än må vara, alltid kommer att sammanträffa på samma plats utan att denna alls bestämts i förväg – Dundergubbar som träffas, träffas ju nämligen alltid på samma ställe och aldrig i varsitt slukhål, långt, långt ifrån varandra.

Det gångna året ger därför inget annat för handen att paradigmskiften och nymodigheter icke göra sig besvär i Sällskapet Dundergubbarna; Dundergubben är som han är och för alla tider varit: Alltid mer och aldrig mindre!

Under året har ett flertal aktiviteter framgångsrikt genomförts. Under tidigare år har konstaterats att Dundergubbar med barn och gummor alltid synes placera sig före alla andra. I har dock bjudits på exempel där flera Dundergubbar tagit sig högst upp på samma pall – sådant kan blott hända inom ett sällskap så sällsamt som sällskapet Dundergubbarna. Gubbarnas längdskidåkning vanns nämligen både av Tomas Sundström och Göran Svensk, på samma tid. Slalomtävlingen vanns av Markus Jonsson, skidskyttet av Anders Karlberg, fältsporten av Håkan Stenlund, golfen av Christer Hedlund, orienteringen av Erik Hellberg och pokern av Pelle Simonson, med Göran Svensk som årets bästa poängplockare. Bland gummorna vanns längdskidåkningen av Sanna Sundström (för fjärde året i rad), slalomtävlingen av Lotta Jonsson, skidskyttet av Sanna Sundström, fältsporten av Monika Jonsson, golfen av Johanna Bruce och orienteringen av Boel Friberg. Jag tror att vi framöver får se flera delade segrare vid sällskapets tävlingar, så bra är vi faktiskt!

Under året har sällskapet invalt Jerker Bexelius, Jan Bruce, Erik Hellberg, Henrik Lindqvist, Mattias Magnusson, Jörgen Mårtensson, Jan Naumburg, Pelle Nygren, Kenneth Sundström och Tord Wiksten.
Sammanfattningsvis, Dundergubben och Sällskapet Dundergubbarna har under året levt ett liv i bästa välmåga. Gubben är fortsatt formstark och kommer trots avsaknad av såväl karta eller plan alltid att ta sig först till tillvarons alla mål, oavsett om det gäller en tävling eller ett rejält mål mat.

Med detta konstaterande kan vi nu stänga det innevarande verksamhetsåret och hälsa det nya välkommen med Gasque i januari 2014!

För styrelsen

Torbjörn Pettersson sekreterare

Bilder

En fantastisk middag bestående av oxbringa med pepparrotssås och rotmos avnjöts i gott sällskap!

 

 

Comments are closed.