Ordförande Wiboms tal, Årsfesten 2012

Kära klubb- och idrottskamrater.

Klubben firar 90 år. Den första ”dansaftonen” avhölls på Hof feb 1923, pris herrar 5kr, damer 4kr. Alltså en tradition som har levt sedan dess!

Jag vill börja med ett utdrag av vad Mankan Magnusson skrev vid 75-års jubileet:

DG har genom åren inom sina led samlat gräddan av vad som Östersund funnits av talang och begåvning. Inga har varit så fysiskt alerta och dansanta som Dundergubbarna och inga har överträffat skönheten och behagfullheten hos Dundergummorna. Fysiska prestationer som ofta parats med intellektuella övningar och alltid under mottot: att själva deltagandet är värt minst lika mycket som antalet svettdroppar och en framskjuten placering. Dundergubben evigt ung, ej av muskler blott är tung. Rundergubbe?

Skål för DG´s 90 år! Och som någon skrev vid 25-års jubileet: Vi skall leva i ytterligare 25 år – minst. Hur rätt hade han inte?

Ett idrottsår är till ända. Visserligen innehöll det både OS, Ryder Cup och EM i fotboll plus ett antal andra sk storevenemang men för en riktig Dundergubbe och Dundergumma är ändå den kamratliga samvaron i det rikhaltiga smörgåsbord som utgör DG´s kärnverksamhet höjdpunkterna. Dessutom sker ju detta utan osund konkurrens och förgörande bakdanteri!

Som tur är finns det ett sammanhållande kitt: Grenledarna som alltid ställer upp och ordnar alla våra aktiviteter på bästa sätt. Inte minst genom att förse vår hemsida med intressanta bilder och texter. Stort tack till grenledarna med medhjälpare.

Styrelsen har som vanligt agerat efter mottot: Synas utan att verka!

Utanför klubbens aktiviteter är det som vanligt ett år fyllt av tråkigheter och glädjeämnen. Jag behöver inte räkna upp alla jordbävningar, översvämningar, krig och elände. Eller ekonomiskt kaos, idrottsliga tillkortakommanden beroende på felvallningar, dopade medtävlare, fuskande landstingsmän, arenabråk och upphandlingsfusk för att vi alla skall förstå vad det handlar om.

Förra året präglades talet av Juholts tillkortakommanden, och i samband med detta därmed frågan om förmånsvärdet av en duktig dundergumma.

Det som i år engagerat oss mest av alla skandaler och som har väckt en sådan uppmärksamhet att man på kvällstidningslöpsedlarna, till och med använt ord som chock, drev, avgå, lögner är: Tillväxtverket, SÄPO, Styrelsen för strategisk forskning (fd löntagarfondspengar) m fl minst sagt generösa festande för skattepengar. Det har naturligtvis kommit frågor till DG´s styrelse om huruvida årets årsfest är att betrakta som subventionerad, och i så fall hur man skall förfara vid (som norskarna säger) självangivelsen. Då kan jag svara: JA den är subventionerad genom styrelsens generösa syn på festande; man skall ha så roligt som möjligt till ett hyggligt pris. Dock har festfurstarna Mörtberg och Friberg engagerat Micael Bindefeld vid planeringen. Han tyckte att vi skulle lägga upp festen med anknytning till genomförd verksamhet, dvs liksom årets golf under vatten, orienteringen i ett träsk eller skidskytte med, som det stod i redovisningen, svårvallat väder? Velicopedåkarna har väl gått längst i att närma sig kopplingen mellan fest och idrottsutövande. Av bilderna framgår att man endast ägnade sig åt att fika. Några velicopeder sågs inte till!

Hur skall man då hantera denna information? Styrelsen har, efter mycken tankemöda, funnit att det lämpligaste är att ställa bidraget i relation till uppnådda resultat under årets tävlingar. Dvs om gubben, gumman och barnen genom idogt deltagande förgyllt både sina egna upplevelser liksom övriga deltagares och inte minst grenledarnas nedlagda arbete bör man därmed kunna räkna av det förmånsvärde som annars skulle vara föremål för beskattning. Man skulle också kunna tänka sig ett system som skulle innebära att ju bättre resultat – ju fler gratisdrinkar i baren,(kan även ges till styrelsemedlemmar), men det rimmar illa med en klubb med image som idrottsdito och skulle dessutom innebära att man måste ta hänsyn till drinkens alkoholstyrka eller om det är öl.

Det här kommer naturligtvis att läggas in på hemsidan så att vi inte behöver svara på alla frågor.

Förra året var det Sickan Carlsson som avlidit och vars eftermäle jag använde för att beskriva alla våra fantastiska dundergummor. I år har inga damer av samma dignitet gått bort. Bara en massa gubbar som Hasse Tellemar, Kim Jong Il och Mora-Nisse. Det skrevs en hel del om dom men inget som skulle kunna använda för att beskriva våra Dundergummor! Jag återvänder alltså till Sickan:

Käck, söt, munter, ljuv och nyter, pigg, fräsch, mjuk och rar, trevlig, frisk, lekfull, charmig, skälmsk och chosefri, solig, älsklig och levnadsglad, naturlig, flickaktig, förtjusande, bedårande, oemotståndlig, glittrande, kvittrande, smittande och sprittande.

Skål för våra dundergummor!

Jag hittade ett gammalt rim som kan passa: Snus och brännvin giver glädje, ännu mer, dock ger det tredje!

 

 

Comments are closed.