Ordförande Wiboms tal vid DG:s årsfest 2016

Kära sällskaps- och idrottskamrater.
Sällskapet närmar sig nu 100 år med stormsteg! Det är bara sex år kvar! Skål för DG´s 94 år! Och som någon av våra sedan länge hädangångna gubbar skrev vid 25-års jubileet: Vi skall leva i ytterligare 25 år – minst. Hur rätt hade han inte?

Ett idrottsår är till ända. Visserligen innehöll det både Allsvensk fotboll i Östersund, OS, Ryder Cup och EM i fotboll plus ett antal andra sk storevenemang men för en riktig Dundergubbe och Dundergumma är ändå den kamratliga samvaron i det rikhaltiga smörgåsbord som utgör DG´s kärnverksamhet höjdpunkterna. Dessutom sker ju detta dopingfritt och utan osund konkurrens och förgörande bakdanteri!

Till allas vår lycka finns alltid ett sammanhållande kitt: Grenledarna med familjer som alltid ställer upp och ordnar alla våra aktiviteter på bästa sätt. För att sedan förse vår hemsida med intressanta bilder och texter. Stort tack till grenledarna med medhjälpare.

Styrelsen har som vanligt agerat efter Bob Dylans antipodmotto: Synas utan att verka! Jag kan lugna alla oroliga inför årsmötet som avhålls på torsdag (ställ upp!). Det verkar som om valberedningen får ett lätt arbete. Till allas lycka kommer alla i styrelsen att kandidera för ett ytterligare år av självuppoffrande arbete i skymundan.

Utanför klubbens aktiviteter är det som vanligt ett år fyllt av tråkigheter men även glädjeämnen. Jag behöver inte räkna upp alla krig, flyktingströmmar och annat elände för att vi alla skall förstå vad det handlar om. Kom ihåg vad den tyske filosofen Wilhelm Schmid sa: Jämnmod är nyckeln till ett bättre åldrande. Detta till tröst för oss som kanske inte får lika många priser som yngre och spänstigare gubbar o gummor.

Bland glädjeämnena trodde man att det just genomförda valet i USA skull räknas. Vann gjorde ju en av världshistoriens mest osannolika kandidater. Och då finns det ju en del att välja på från Caligula och Nero till Stalin och Mao! Förra året präglades talet bl a av riskakeskandalen, dvs cancerrisken av att äta dylika. Det blev väldigt tyst om det efter de braskande larmrapporterna.

Det som i år engagerat oss mest av alla skandaler och pseudohändelser och som har väckt störst uppmärksamhet, då bortsett från elaka clownöverfall och Johaugs läppglans, är att man på kultursidorna och bland tyckmyckeeliten till och med använt starka ord som olämpligt, oförskämt, fel pristagare vann. Och det blev naturligt inte bättre av att nobelpristagaren inte hört av sig och tackat inom anständig tid. Frågan har ställts om herr Dylan skulle ta emot priset. Och nu har han meddelat att han tyvärr bokat tvättstugan den dagen. Man skulle kunna säga att The times they are a changing!

Som en följd av detta har det naturligtvis kommit frågor till DG´s styrelse huruvida man som vinnare verkligen måste ta emot priser och dessutom tacka? Styrelsen har verkat utifrån principen: don´t think twice it´s alright och snabbt like a rolling stone kommit fram ett otvetydigt: YES, det måste man!

Eftersom vi i styrelsen senare under kvällen kommer att på annat sätt uppmärksamma våra kära Dundergummor kommer jag inte att konkurera med den hyllningen utan bara konstatera att idrottsåret och inte minst den här kvällen inte skulle kunna genomföras utan er, ni skönaste del av DG-familjen.

Skål för våra dundergummor!

Apropå nyss nämnde Dylan skulle man kunna använda honom för att beskriva en inte helt vanlig dag i DG-orinteringsskogen: All engelska är hans låttitlar:

One too many mornings under, One more weekend kände jag mig Forever young och gav jag mig ut On the road again med förhoppningen att tränga mig genom The gates of Eden. Tyvärr utlovade man att A hard rain gonna fall, en riktig Hurricane.

Men det skulle vara min dag med God on my side! Bara All I really want to do! Sitting on the top of the world. Tyvärr-tyvärr Trouble!, It ain´t me babe. Jag fastnade under en rotvälta men it´s Allright ma, I´m only bleeding.

Time passes slowly. För mitt inre såg jag Just like a woman, Visions of Johanna, If you see her say hello, Where are you tonight? I believe in you, Let´s stick together, I want you, Maybe some day ,   One of us must go.

Men It takes a lot to laugh, jag grät Tears of rage, Hard times, No time to think. I shall be free. Never say goodbye. I shall be released, If dogs went free så kan väl jag?

Virrig som jag var såg jag mig Knocking on heavens door. St Per öppnade What can I do for you? Are you ready? We better talk this over, Trust yourself! Det kommer Never gonna be the same again. It´s all over now……,

Och nu åter till festen…..

 

Comments are closed.