Sällskapet DG

Artikel ur föreningen Gamla Östersunds årsskrift 2013

Åtskilligt har tilldragit sig under de 91 år som Dundergubbarna förhöjt livskvaliteten för gubbar, gummor och barn i vår stad. Mängder av gästböcker, tävlingsbestämmelser, resultatlistor, inbjudningar till diverse fester med vidhängande program, tal och visor samt protokoll från styrelse- och årsmöten med årsberättelser har producerats och i travar av skrifter finns det mesta dokumenterat. Mycket litet av det skrivna har dock genom åren varit tillgängligt för gemene man. En del är numera upplagt på nätet medan resten får anses vara underlag för framtida forskning.  Det som nedan beskrivs är i mångt och mycket resultat av muntlig överantvardning vilket är helt naturligt i en kamratförening med sådana som varit medlemmar i uppemot 50-60 år!
Gränsen mellan saga och verklighet brukar i det historiska perspektivet vanligtvis betecknas som flytande. Ett tillstånd som alltid fördystrar tillvaron för den ambitiöse forskare, som tagit på sig uppgiften att kartlägga ett skeende. Det spelar sedan ingen roll om det bara gäller att på något sånär sanningsenligt sätt skildra Sällskapet Dundergubbarna som såg dagens ljus i kvällsdunklet i december 1922.
Sällskapets historia
Ett antal män i Östersund hade idkat motionsgymnastik sedan 1919 under kaptenerna Ulins och Ottanders ledning. Snart kom frågan upp angående att bilda en förening och den 2 december 1922 träffades 20 personer och resultatet blev en förening som skulle ge medlemmarna tillfälle till motionsgymnastik, tennisspel och skididrott samt kamratlig samvaro. Till den förste ordföranden valdes lektor Artur Eriksson som verkade mellan 1922 och 1930.

Namnet på föreningen stod mellan Friluftsbröderna och Dundergubbarna
Föreningen beslöt den 4 januari 1923 att antaga det stolta namnet Sällskapet Dundergubbarna. (Enligt NEs ordbok används ordet Dunder sedan ca 1920 för starkt brännvin!). I början hade DG som motto: En sund själ i en sund kropp. Av någon anledning försvann detta. Kan det ha berott på slitningar mellan själens tillbedjare (styrelsen) och kroppens tillbedjare (grenledarna)? Redan den 6 januari gick det första idrottsliga evenemanget av stapeln vilket var en skidutflykt.
För att kunna träffas på ett trevligt sätt förhyrdes den första DG-stugan i Åkeräng i mars 1924 men redan i december flyttade man till en stuga vid Opesjön. Där stannade man till augusti 1926 då man flyttade till Nifsåsen.  Då militären ville ha marken inhyrdes en stuga i Spikbodarna år 1942 och som återlämnades till ägaren 1949.
Ett föreningsmärke förevisades i oktober 1926 av rektor Cederberg. Han hade tecknat detta och det beslutades att detta märke skulle användas.
Under parollen familj, sport, fest har Dundergubbarna sedan 1922 samlat gamla och nya Östersundare till trevliga aktiviteter och munter samvaro. I år fyller föreningen 91 år. Det hindrar dock inte att vi i samma ungdomliga anda dundrar vidare, rakt in i 2000-talet.

Varför Dundergubbe?

I Östersund liksom i andra svenska småstäder finns färdiga nätverk. Familjer som umgås och trivs ihop. Som nyinflyttad kan det ta lång tid att komma in i staden. Sällskapet Dundergubbarna består både av gamla Östersundare och nyinflyttade. Ju mer aktiv man är och deltar i de olika arrangemangen, desto snabbare kommer man in i Östersund och blir ”en gammal Östersundare”. Man behöver inte vara en värsting i sport, de som är äldre är snarare tacksamma om en ny medlem inte plågar dem för hårt. Parollen uttrycks bäst med: Ta med familjen och ha kul!
I klubbens 25-jubileumskrift kan man läsa ordförande Bouvin ord: ”DG har inom sina led samlat gräddan av vad som i Östersund funnits av talang och begåvning. Inga har varit så fysiskt alerta, spirituella och dansanta som dundergubbarna och inga har överträffat skönheten och behagfullheten hos dundergummorna. Det har varit en fröjd att få arbeta för sällskapets bästa och det är min och mina styrelsekamraters högsta önskan att DG under de år som komma skall växa sig än starkare, än mer svetsa ihop goda vänner till verkliga kamrater, än mer se till att de övningar vi bedriva sker i god och kamratlig anda utan svek och baktankar. Om så sker, då har åtminstone inte jag någon rädsla för DG´s fortsatta bestånd i minst 25 år till”

Vi är raskt på väg mot de 100!

Resultaten har heller inte uteblivit. För välbefinnandet betydelsefulla innovationer har stått tätt som spön i backen. DG:s skrivna och oskrivna annaler vittnar inte bara om viraspel och ett flitigt festande utan också om att dundergubbarna tillsammans med sina dundergummor och små tindrande dunderbarn utövat praktiskt taget varje tänkbar sportslig gren. Fysiska prestationer som ofta parats med intellektuella övningar och alltid under mottot att själva deltagandet är värt minst lika mycket som antalet svettdroppar och en framskjuten plats i prislistan. Ingenting har tett sig främmande för Dunderfolket. Det är ingen tillfällighet att det är just DG som här på trakten introducerat grenar såsom tennis, curling och golf. Aktiviteter som utövats med så stor intensitet att de med tiden ynglat av sig i form av specialklubbar (läs om golfen nedan). Olle Rimfors började tidigt en kurs i skidteknik, kanske var det starten till slalomsporten i Östersund.

Under 60- och 70 talen ändras tävlingarna så att de efterhand ytterligare kommer att engagera dundergummor och dunderbarn i allt större omfattning. Nya rekord beträffande antalet deltagare noteras i fältsport och skidåkning. Även Luciabadet lockar till rekorddeltagande, delvis beroende på synen av den under många år utkorade, kubb med ljuskrona försedde, Sven Prag. Under samma tid ivrar läkaren (och lekaren, visbarden mm) Percy Möller starkt för konditionsträning och får sin vilja igenom. Han vill att det införs ett psykologiskt moment genom att deltagarna skall avlägga avgift och därigenom uppskatta arrangemangen mer än om det skulle vara gratis.  På 80-talets början upphör badaktiviteterna i och med att badhuset rivs och nytt äventyrsbad byggs i stadens ytterkant. Några tappra fortsätter dock badande på Östbergsskolan.

Kamratlig samvaro bedrivs bl a i form av de årligen återkommande gasquearna och årsfesterna med damer. Bland det mer idrottsliga finner man förutom ovan nämnda, gymnastik, orientering, skididrott på längden och tvären, tennis, sång, terränglöpning, velocipedåkning, långfärder på skridsko, curling (inomhus på prov vid gasque, därefter under ett par år utomhus), bilorientering, bridge samt utfärd med släde och facklor, brasa och glögg. Samma år som alpina VM i Åre (1954) genomförde DG en slalomtävling i Bydalen med 140 deltagare. Andra litet udda aktiviteter som förekommit är ”bilskutt” föregånget(!) av vårmiddag i ÖSK-stugan, kostnad 9:-, samt hastighetsåkning på skridsko vid gasquen. De senaste tillskotten är poker som införs 2006 och skidskytte 2008.


Inomhuscurling, kan det va nåt?

DG & golfen, Dundergubbarna svingade först…
Det var sällskapet DG som införde golfen till Östersund. Golfsporten togs med i programmet 1931. Den första banan kan man kanske inte säga byggdes, men väl röjdes mark vid klubbstugan i Nifsåsen. Banan gick fram över stock och sten och med skogen nära inpå. Det blev 12 hål med längder mellan 30 och 90 meter. För tävlingsspel behövdes inte fler än tre klubbor: en mashie (5:a), en niblick (9:a) och en putter. Bollar var en bristvara, därför letade man bollen tills dess man hittade den. Greenerna klipptes med sax och handgräsklippare och som hål användes burkar eller rörbitar.


Golfbanan i Nifsåsen.

Dundergubbarna tvingades lämna Nifsåsen 1942, då försvaret behövde marken för sina fältskytte-övningar. Ny bana anlades vid Spikbodarna och arrendekontrakt skrevs med Sven O. Persson. Där röjdes en 9-hålsbana med upp till 120 m långa hål. Det var alltså dags att inhandla en och annan träklubba. För att klara bankkostnaderna togs en frivillig avgift på 10 kr per medlem och år ut.


Entusiastiska golfspelare i Nifsåsen!

Sällskapets styrelses uppgift
Sällskapets styrelser har städse verkat utifrån den enkla maximen, att ju mindre menigheten får reda på desto förnöjdare är den och desto säkrare sitter styrelsen kvar. Medlemmarnas tillgivenhet och tacksamhet har ändå under alla år varit dess belöning. Detta har givetvis starkt bidragit till den bland fotfolket gängse övertygelsen om styrelseledamöternas oavsättlighet. En övertygelse, som vanligtvis förstärkts av styrelsens förmåga att förlägga årsmöten på platser och tidpunkter som garanterat dess majoritet vid eventuellt förekommande omröstningar. Att styrelsen bl. a kunnat utse valberedningar som passat dess egna syften har framstått som närmast en självklarhet. Hotet mot styrelsen har heller inte varit eventuellt bristande förtroende från menighetens sida utan i stället de statsfinansiellt betingande besparingar, som resulterat i en starkt försämrad åldrings- och sjukvård och allmänt försämrade betingelser för pensionärer. (Mankan i DG 75 år) Senare styrelser har av detta skäl anammat mottot ”synas utan att verka”

Bemärkta medlemmar

Det finns naturligtvis mängder med, av olika skäl, bemärkta medlemmar och styrelsediton. Alla kan inte räknas upp utan här är ett axplock.
Några har lyckats med den fantastiska bedriften att ingå 30 år i styrelsen: Herbert Larm (dessutom längste ordförande, 13 år) Anders Lundvall, Gunnar Eriksson, Torsten Nisser samt Paul Ahlsten, också stugfogde. Så många middagar!
Bengt Mankan Magnusson var under många år stilbildande ”ständig” sekreterare, dagens Torbjörn Pettersson värdig efterföljare. Percy Möller ihärdig frisksportare och genialisk visbard. Åke Myrberg är en nutida efterföljare. Som visbard och spetsfundig frågekonstruerare, alla proselyters skräck.

Bland idrottsmännen märks den fortfarande aktive Sven Kylsberg (94 år) och Olle Hallberg som annars var elitfriidrottare med längdhopp (7,53) som specialitet, 8 SM-segrar! En annan stor DG-idrottslig bedrift genomförde Erik Sillerström som i mycket hög ålder kunna ligga raklång mellan två stolar. Dag Skårman har vunnit så mycket att han har en hel servis av DG-prisglas. Ulf Hellgren vann DG tennisen ett år på enbart walkover i alla matcher.
 Fd ordförande Bo Victor fick hybris och försökte få OS till Åre/ Östersund. Och ännu en gubbe som absolut ville ha OS hit till länet och som dessutom sedan doktorerade på OS, Christer Persson.

Gunnar Eriksson och Gunnar Qvenild radarpar som klubbmästare som gjorde kvällarna minnesvärda, liksom senare Bosse Friberg och Erik Tullsten.
Och det finns en lång serie av dundergummor, som av rent humanitära skäl lät bli att vara bättre än Gubbarna i spåren. Vi tackar dem för att de så varsamt byggt våra sköra egon. Utan dundergummor och dunderbarn, inga dundergubbar.


Mankan, Herbert och Hans…


Laila Qvenlid, Bosse Victor och Birg Sundegård

Avslutning
Mycket skulle kunna ordas om allt detta. Men uppgiften är så mäktig att den må anstå. Den fullständiga och slutgiltiga redogörelsen för vad som inom DG genom tiderna tilldragit sig får maka på sig till förmån för det muntliga traditionsbärande som hitintills styckevis och helt förmedlat valda russin ur kakan. Det blir trivsammast så. För övrigt skall också framtida jubileumskrönikörer ha något att göra. Tack till skribenter i jubileumsskrifterna vid 25, 50 och 75-årsfirande, Jörgen Mårtensson samt övriga medlemmar som bidragit med muntliga uppgifter.

Ordförande genom tiderna
Artur Eriksson 1922-1930
Emil Rystedt 1931-1937
Nils Lund 1938-1944
Erik Bouvin 1945-1949
Erik Lundin 1950-1959
Torsten Nisser 1960-1966
Sven Prag 1967-1976
Bo Victor 1976-1985
Herbert Larm 1986-1998
Sven Simonson 1999-2003
Hans Grenholm 2004-2009
Sven Christer-Nilsson 2010
Björn Wibom 2011-

Comments are closed.