Ordf Fredrik Mörtbergs tal vid årsfesten 2018

Jag vill inleda med två rätt vanliga ord, men i en något mindre vanlig kombination:

Idrottsvänner! Skål!

Årsfesten är kärt återkommande i DG. För att få en klar bild av framtiden så förtjänar dock även historian att framhållas. DG närmar sig hundra år, bildades 1922. Redan vid 50-årsjubileet uttryckte den dåvarande ordföranden i Sällskapet, Sven Prag, följande:

”Finns någon motsvarighet till DG på någon annan plats? – Förvisso icke! Blotta tanken är absurd. Några bleka imitationer kan kanske uppletas, men ett DG, ett verkligt DG – Aldrig!

Låt oss slå vakt om denna klenod. Låt oss i fortsättningen med samma glädje och entusiasm ställa upp i våra DG-aktiviteter i den trygga förvissningen:
-DG blir aldrig gammalt!
-Inte heller en äkta Dundergubbe!”

Sven Prags visdomsord gäller än idag, även om vi kan konstatera att Dundergubben i regel uppnår hög ålder, likt de två Dundergubbar vi redan hållit parentation för; Sven Nyström och Gunnar Sohlberg avled under det gångna året, bägge vid 96 års ålder.

Idrottsåret som varit:
-DG:s 14 aktiviteter, varav detta alltså är en.
-12 av dessa 14 riktar sig egentligen till hela dunderfamiljen.
När idrottsåret nu avslutats och höstmörkret belägrat oss så infaller 2 tillfällen för bara Gubbarna, Årsmötet och Gasquen. Den verkliga ljuspunkten i denna tid brukar vara DG:s-skridsko – ungefär vid den här tidpunkten under Årsfesten brukar Dag Skårman på sedvanligt manér förkunna att skridskon kör igång i princip direkt när Årsfesten avslutats! I år är framförhållningen bättre, och starten senarelagd: Skridskor på Mosjön först på söndag kl 11.

Prisutdelningen för årets prestationer kommer lite senare under kvällen.
Jag vill emellertid redan nu kommentera prestationerna:
-Fantastiskt!
-Enastående!
-Vi är duktiga på allt!

Bara ett exempel på den höga nivån: Den äldsta svenska skidan är gammal, t.o.m. äldre än DG, ca 4 000 år. Att längdskidåkningen var stor redan dessförinnan framgår av talrika hällristningar. DG var alltså inte först med just den sporten.

Första SM i längdskidor hölls år 1910, alltså några år innan Sällskapet bildades. En herre vid namn Johan Petter Nordlund (om det hade varit några år senare sannolikt en Dundergubbe!), åkte skidor från hemmet i Nautijaur (Jokkmokk) till Murjek, en sträcka på 12 mil, och därifrån tåg till Härnösand, framkommen lagom till tävlingsstart. I det första SM:et över 60 km vann Nordlund loppet med tiden 6:11.24, nio minuter före tvåan, alltså helt överlägset, fullt i klass med envar Dundergubbe. Snittfarten var således 9,69 km/h.

Hur står sig det resultatet gentemot en dundergubbe? Segraren i DG-mästerskapet i längdåkning för några år sedan, hade en snittfart på 19,52 km/h! En tydlig klasskillnad – 9,69 mot 19,52. Statistiken visar alltså att en dundergubbe åker lite drygt dubbelt så snabbt som en SM-vinnare!

I årets DG-mästerskap gick det sannolikt ännu fortare. Vi återkommer som sagt till prisutdelning för årets prestationer senare under kvällen.

Som Ni hör framhåller vi ofta vår egen förträfflighet, många gånger grundade på tävlingsresultat, ibland rätt mediokra resultat, men som man ofta hör i tv-intervjuer numera: Prestationen var bra, även om resultatet gick oss emot!

Men vi måste också komma ihåg att Sällskapets framgång, – och syfte enligt stadgarna – är att ”bereda sina medlemmar och personer i deras hushåll, tillfälle att under kamratliga former idka samkväm och idrottsliga aktiviteter” Vårt skrävlande om våra egna prestationer ska alltså ses som kamratlig samvaro. Det är alltså själva deltagandet som är värt minst lika mycket som antalet svettdroppar och en framskjuten placering.

Grenledarna

Sällskapet kretsar alltså kring aktiviteterna, där ett stort antal grenledare engagerar sig för att ge -gubbar, -gummor och dunderbarn de bästa förutsättningar. Från styrelsens sida framför vi ett gränslöst Tack till grenledarna! Och vi årsfestdeltagare höjer en skål!

Styrelsen

Jag vill också tacka styrelsen för ett kreativt och självständigt arbete under året. Tack!

Har då något av värde hänt utanför Sällskapet som är värt att nämna? Det får väl betecknas som ett normalår fyllt av såväl tråkigheter som glädjeämnen.

Men visst finns det väl uppslag som sticker ut:

#metoo!
Kulturprofilen?
Zlatan!
Lill-Babs!
Olovlig jakt?
Kindberg?
Regerings-/statsministerfrågan?!

Även om dessa världsliga händelser slås upp med krigsrubriker i massmedia, så kan vi ju lugnt konstatera att vi i DG lätt dansar vidare, relativt ostörda av omvärlden. Vi tackar för dansen!

Skål!

Comments are closed.