Jubileumsfesten 19 november 2022 – Bo Victors tal om Dundergubbarnas aktiviteter
Dundergummor, dundergubbar, ni vinnare i livets lotteri, ni lyckans ostar, ni förvaltare av möjligheten till ett bra liv i Norrlands inland.
Jag har ombetts att på fyra minuter tala om dundergubbarnas aktiviteter under 100 år. Inte ens när jag körde bandet på dubbel hastighet gick detta.
När DG bildades år 1922 stod motionsgymnastik, tennisspel, skididrott samt kamratlig samvaro på programmet. Dundergubbar – och några ofrälse – finansierade och byggde år 1936 numera kulturskyddade Tennishallen. Tennis har legat mig varmast om hjärtat och jag kan inte låta bli att berätta att när Andreas son Carl i 3 års åldern med några grannar åkte förbi tennishallen pekade han på den och sa ”Där bor farfar”
När spelarna går in på Wimbledons centercourt står det ovanför ingången ”To meet with Triumph and Disaster, and treat those two impostors just the same” Detta skulle kunna vara en devis för all sportslig och all annan aktivitet i sällskapet.
1931 började man spela golf i Dundergubbarna och på en riktig skogbana i Nifsåsen. Sedan följde något öppnare ängar vid Spikbodarna och till slut Frösön – ”En av Sveriges vackraste banor”. Jag minns en tidig dundergumma som berättade att hon spelat golf med sin hudläkare och glatt tillkännagav att ”han gillade mina utslag”.
”Snus och brännvin giver glädje, ännu mer ger dock det tredje”
Åtskilliga aktiviteter har alltså följdriktigt haft en erotisk anstrykning – så dock inte tennis ”In tennis love means nothing”
Däremot något överraskande slalom
Ӏlskligt dundergumman fnissar,
när som maken porten missar”
Och givetvis skidutflykt i stjärnklar vinternatt och bilorientering ”fartens tjusning överträffas av långsamhetens väl-lust”
Andra aktiviteter har haft en mer intellektuell prägel, exempelvis fältsport, curling och poker.
Vi har också roat oss med exempelvis terränglöpning och bland Karlslunds alla bebyggare var det uppenbart att sågspånsspåret vid ÖSK härrörde från dundergubbarnas flitiga löpande.
Orienteringens behag skildras bäst av versen från 50-årsskriften
”rödvit skärm i skoglig grönska,
skönsta syn man kan sig önska”
Cykelutflykternas framgång föddes och växte under devisen ”Bättre lyss till den slang som brast än att aldrig pumpa en båge”
Få grenar har varit ifrågasatta. När det gäller pingpong ansåg dock många deltagare att grenen var ”diskriminerande mot deltagare med nedsatt bollsinne”.
Vi har ofta också haft rena uppvisningsgrenar som tillexempel HALING vid gasquerna och Erik Sillerströms ”ligga på fyra stolar” – dra bort två, vila på nacke och hälar – ”det var en man ifrån Gränna som så sin stjärt kunde spänna”. Hasse Alfredsson hämtade inspiration från Sillerströms bravad.
I alla grenar har sällskapet haft ett oräkneligt antal klasser för att garantera priser till nästan alla deltagare.
Sällskapet har undgått idrottens avigsidor så som betting, dopning, matchfixning och prispengar.
Jag önskar att fotboll stått på sällskapets program då hade jag kunnat berätta om Torbjörn Fälldin när hans Ramsjö spelade mot Bollstabruk och fick straff ”slå straffen du Torbjörn som har tege studenten”. Det är en historia ur verkligheten väl värdig sällskapet.
I dynamitgubbarna vill man att jag varje gång ska berätta om lorden som kom hem till London och sin klubb från bröllopsresan och fick frågan:
how was it?
Well fine, we did it twice weekley.
How do you spell weakley?
Avslutningsvis med legendariske ordföranden Torsten Nisser ”man kan inte ha det bättre än så här – med kläderna på”
Om framtiden ”det är roligt att leva för då får en si hur det går”.
Med en sådan styrelse, sådana dundergubbar, sådana dundergummor kan det bara gå bra.
Skål alltså för DGs nästa 100 år!
