Ordförandes tal årsfesten lördagen den 16 november 2024

Robert Pettersson

Dundergummor och Dundergubbar. Som ordförande i detta vederhäftiga sällskap åligger det mig att hälsa alla välkomna. Särskilt välkomna vill jag önska sällskapets nya gummor och gubbar som är här ikväll; Lena och André, Ulrika och Claes.

Senare ikväll ska årets poängskörd redovisas, men redan nu vill jag delge några långsökta poänger av typen ”Varför får inte vi binda våra räntor när Antonio Banderas”. Framförandet kommer att kräva er fulla uppmärksamhet.

Vi lever i en svår tid där många saker var lättare förr. På det sättet är vi med vår tid, ehuru ”lättare förr” gäller också för många i det här sällskapet. Vi lägger nu ännu ett år till sällskapets verksamhet, men betänk då att detta för några medlemmar inte är ”ännu ett”, utan ”ett första” år. Ni nya är behövda och ni är viktiga, men var beredda på att det här ’r ett sällskap man åldras i. Bara se er omkring.

Sällskapets läkare blir äldre och går i pension. De går inte längre att få tag i trots att man ringer upprepade gånger på mobilen. Varför svarar de inte? Kanske för att de inte längre har någon mottagning.

Sällskapets advokater blir äldre, men går inte i pension i första taget. De fortsätter att excellera i juridikens lagrum. Från senaste årets pläderingar kan hämtas att ”den som köper en öl i baren har rätt att häva köpet”, samt att (och nu blir det fräckt) ”bröstförstoring är också en form av rattfylleri”.

Jag har haft nöjet att vara ordförande i sällskapet de senaste åren, inklusive över vårt 100-årsjubileum. Jag kommer nu med varm hand att lämna över ordförandeklubban om än sitta kvar i styrelsen. För min del finns utrymme för nya uppdrag, men finns det egentligen något som skulle innebära ett kliv i karriären för den som en gång fått vara detta sällskaps ordförande? Kanske någon slags andlig ledare. Jag tänker ärkebiskop. Hur får man egentligen en sådan tjänst inom kyrkan; söker man den, eller ber man om den?

I tider när världen inte längre är sig lik visar forskning att det invanda och det bestående spelar en viktig roll. Därför vet jag att Sällskapet DG spelar roll just för att här består de mesta. Saker är sig så lika att årets byte av årsfestlokal från Hov till den här lokalen föranledde en motion till styrelsen. Kanske den enda motion vi kommer att få i år.

Jag ser med tillförsikt fram emot sällskapets fortsatta utveckling in i sitt andra århundrade. Vårt sällskap är i år 102 år och kanske lever vi i en tid då det är viktigare än någonsin att kunna ge sig hän åt familj, sport och fest.

Jag föreslår att vi skålar för nya och gamla medlemmar. Och skål för sällskapet!